BWE, Binaural Beat Brainwave Entrainment
Binaural Hjärnvågs-stimulering (Beat Brainwave Entrainment, BWE) som bakgrundsljud "tvingar" din hjärna in i tillstånd av avslappning eller av förhöjd uppmärksamhet, beroende på vilken frekvens som används.
Läs artikeln här nedanför om den vetenskapliga bakgrunden för BWE.
- Många av produkterna på sidan Kognitiv Skriptterpapi.
- Individuellt utformade själv-hypnos-skript, PSYKOSYNC.
- E-kurserna Omprogrammera din allergi, Omprogrammera din stamning, Släpp Känslan.
Vetenskapen bakom ljudbaserad binaural hjärnvågs-stimulering, BWE.(Denna artikel har översatts från http://www.web-us.com/binaural.htm.
Där finns även andra intressanta artiklar runt BWE.)
- Vad är binaural interferens?
- Frekvens-följnings-effekten.
- Olika användningar för binaural ljud-bakgrund.
- Resonans-följning i oscillerande system.
- Upptäckten av binaural interferens.
- Hur det påverkar hjärnan.
- Förändrade sinnestillstånd.
- Hjärnvågor och medvetandet.
- Synkroniserade hjärnvågor.
- Återställning av hjärnans natrium/kalium-kvot i Theta.
Binaural interferens är ljudmässiga reaktioner i hjärnstammen som har sitt ursprung i den övre olivkärnan (nucleus olivaris superior) i varje hjärnhemisfär. Reaktionerna kommer ur interaktionen mellan två olika ljudimpulser, en från varje öra, med frekvenser under 1000 Hz och som skiljer sig i frekvens mellan 1 och 30 Hz (Oster, 1973).
Till exempel, om en ren 400-Hz-ton spelas upp i höger öra och en ren 410-Hz-ton samtidigt spelas upp i vänster öra, så kommer en amplitudmodulerad stående svängning på 10 Hz, skillnaden mellan de två rena tonerna, att registreras av de övre olivkärnorna. Denna binaurala interferens uppfattas inte av hörseln i sig, eftersom människans hörsel bara registrerar frekvenser inom 20 till 20000 Hz. Däremot påverkar interferensen neurlogiskt via frekvens-följnings-respons (FFR) - tendensen hos kortikala potentialer (elektriska fenomen i hjärnbarken) att komma i resonans (samsvängning) med frekvensen hos yttre stimuli.
Det är på detta sätt teoretiskt möjligt att använda en specifik binaural interferens-frekvens som en medveten teknik för att styra en specifik kortikal rytm (elektriska svängningsfenomen i hjärnbarken).
Den binaurala interferensen tycks vara kopplad till en elektroencefalografisk (EEG) frekvens-följnings-effekt i hjärnan. Många vetenskapliga studier har påvisat existensen av frekvens-följning till yttre stimuli, genom att mäta elektriska spänningar i hjärnbarkens övre delar. Denna EEG-aktivitet har fått termen "frekvens-följnings-responsen", eftersom dess frekvens följer stimulits grundfrekvens (Smith, Marsh, & Brown, 1975). Binaural interferens tycks öppna för möjligheten att skapa förändrade sinnestillstånd.
Det har skapats många olika tillämpningar av binaural interferens som bakgrund till musik, till olika nivåer av "skärt" eller "vitt" ljudbrus, eller andra typer av ljudeffekter. Tillämpningarna finns inom ett brett band av olika områden, som avslappning, meditation, stresshantering, smärtlindring, sömnkvalitet, minskning av sömnbehov, snabbinlärning, kreativitet och intuition, fjärrsyn, telepati, utanför-kroppen-upplevelser, vakendrömmar. Binaural interferens som ljudbakgrund kombineras ofta med olika meditationstekniker, och också med visualiseringar och positiva affirmationer.
_____Självhypnos:
Upp
BWE-bakgrundsljudet återges inte med full kvalitet i den strömmande versionen.
För att få full verkan, måste originalversionen på mp3 laddas ned och lyssnas på via hörlurar.
Frekvensföljning via resonans i svängande system är ett välkänt fenomen inom fysiken. Om man slår på en 440-Hz-stämgaffel (och därigenom får den att vibrera) och sedan placerar en annan 440-Hz-stämgaffel i närheten, kommer denna andra stämgaffel också att börja vibrera. Den första stämgaffeln sägs då ha resonanspåverkat den andra, eller fått den att komma i resonans. Resonanspåverkan finns i biologiska system också.
I detta sammanhang är de elektromagnetiska hjärnvågorna intressanta. Hjärnans elektromagnetiska aktivitet skapar elektromagnetiska vågformer som kan mätas med lämpligt utförmade sensorer. Hjärnvågornas frekvens förändras, beroende på hjärnans neurala aktivitet. Eftersom denna i grunden är elektrokemisk, kan den påverkas via specifika kemikalier (droger). Aktiviteten kan också påverkas via terapeutisk eller hypnotisk induktion, eller via resonanspåverkan.
Binaural interferens upptäcktes 1839 av en tysk forskare, H.W. Dove. Människans förmåga att "höra" binaural interferens verkar vara ett resultat av evolutionär anpassning. Många högt utvecklade djur kan registrera binaural interferens tack hjärnans struktur. Den frekvens som kan registreras beror på storleken hos artens kranium. Hos människan kan binaural interferens registreras om "bärvågen" har en frekvens under 1000 Hz (Oster, 1973), eftersom signalens våglängd då är större än skallens diameter. Signalen böjs då av via diffraktion. Samma effekt kan ses för utbredning av radiovågor. Lång- och mellanvåg leds runt jorden och t.o.m. runt större strukturer som berg. Radiovågor med högre frekvenser (kortare våglängd), som FM, TV och radar färdas rakt fram och böjs inte av runt jorden, och de avskärmas av berg. Eftersom ljudfrekvenser under 1000 Hz böjs runt skallbenet, uppfattas dessa ljud av bägge öronen.
Men, på grund av avståndet mellan öronen, "hör" hjärnan insignalerna från öronen ur fas, eftersom den ena signalen färdats lite långre, runt huvudet. Det är denna fas-skillnad som gör det möjligt att noggrant avgöra varifrån ljudet kommer. Att ljudmässigt avgöra riktningen till ljudkällan vid frekvenser högre än 1000 Hz är mindre noggrann, och det är möjligt vid frekvenser över 8000 Hz bara med hjälp av att ytterörats utformning förändrar ljudets kvalitet beroende på varifrån det kommer.
Så, för att summera: hjärnans förmåga att registrera fas-skillnader skapar också en förmåga att registrera binaural interferens.
När två signaler med olika frekvens spelas upp, en till varje öra, kommer hjärnan att registrera detta som om det fanns en skillnad i fas mellan två signaler med samma frekvens.
"Under normala omständigheter skulle en sådan fas-skillnad skapa en uppfattning om riktning till ljudkällan. Men hjärnan bearbetar denna upplevda fas-skillnad annorlunda, när den kommer genom hörlurar. Den ljudmässiga varseblivningen kommer här att skapa en tredje frekvens - svävningsfrekvensen = frekvensskillnaden, den binaurala interferens-svängningen.
Skillnaden mellan de två signalerna ömsom förstärker, ömsom försvagar varandra, beroende på när signalerna är i fas och är ur fas. Detta resulterar i att man hör en amplitudmodulerad stående våg - den binaurala interferensen. Den uppfattas som en ton med frekvensen lika med skillnaden av de bägge insignalerna.
Iakttagelser pekar på att de binaurala interferenserna uppstår i hjärnbarkens övre olivkärnor, där den primära kontralaterala integrationen av ljudsinnet sker (Oster, 1973). Studier visar också att frekvens-följnings-responsen uppstår i nedre delen av fyrhögsplattan (colliculus inferior), en viktig kopplingsstation inom hörselsystemet. (Smith, Marsh, & Brown, 1975)"
(Owens & Atwater, 1995).
Den här aktiviteten leds ut till hjärnbarken där den kan registreras med elektroder på skallen hud.
Binaural interferens kan lätt uppfattas vid de låga frekvenser (<30 Hz) som är typiska för EEG-spektrat (Oster, 1973). Noggranna mätningar av frekvens-följnings-responsen efter fenomenet med varseblivandet av binaural interferens (Hink, Kodera, Yamada, Kaga, & Suzuki, 1980) pekar på att förutsättningar skapas som underlättar styrning av hjärnvågorna och därmed styrning av medvetandetillstånd. Det finns många anekdotiska rapporteringar och ett ökande antal forskningsrapporter som beskriver förändringar i sinnestillstånd som har samband med binaural interferens.
"Den subjektiva upplevelsen av att lyssna på binaural interferens är avslappning eller stimulering, beroende på den binaurala stimuleringens frekvens." (Owens & Atwater, 1995).
Binaural interferens i områdena delta (1 till 4 Hz) och theta (4 till 8 Hz) har rapporterats ge avslappnade, meditativa och kreativa sinnestillsånd (Hiew, 1995), och har använts som insomningshjälp. Binaural interferens i området alfa (8 till 12 Hz) har ökat alfa-hjärnvågorna och binaural interferens i området beta (typiskt 16 till 24 Hz) har satts i samband med rapporter om ökad koncentrationsförmåga eller uppmärksamhet (Monroe, 1985) och om förbättrat minne (Kennerly, 1994).
Att lyssna passivt på binaural interferens för en inte nödvändigtvis spontant in till ett förändrat sinnestillstånd. Ens subjektiva upplevelse av den binaurala interferensen påverkas också av ett antal andra faktorer. Till exempel, att aktivt vilja och att ha förmåga att slappna av kan förstärka effekten av den binaurala interferensen.
"Biorytmer i nervsystemet karaktäriseras av periodiska förändringar i vakenhet och i sinnestillstånd. (Rossi, 1986; Shannahoff-Khalsa, 1991; Webb & Dube, 1981.) Dessa naturligt uppkommande förändringar kan ligga bakom anekdotiska rapporter om fluktuationerna i effektiviteten hos binaural interferens. Externa faktorer tros också ha en roll i att påverka responsen från binaural interferens." (Owens & Atwater, 1995).
Upplevelsen av binaural interferens sägs, till exempel, öka tillsammans med vitt brus(Oster, 1973), så vitt brus används ofta som bakgrundsljud. "Musik, avslappningsövningar, visualiseringar och verbala suggesioner har alla använts för att förstärka den sinnestillstånds-förändrande effekten av binaural interferens." (Owens & Atwater, 1995). Andra tekniker som att nynna, sjunga, andningsövningar, autogen träning, och/eller biofeedback kan också användas för att minska det undermedna motståndet mot förändring som kan finnas hos vissa (Tart, 1975).
Motstridiga uppfattningar om hjärnan, medvetandet och medvetenheten har funnits sedan de tidiga grekiska filosoferna diskuterade de underliggande egenskaperna hos relationen mellan kropp och själ, och ingen av dessa dispyter har kunnat lösas helt.
Nutida neurologer har placerat medvetandet i hjärnan och har sagt att medvetandet är resultatet av elektrokemiska neurologiska processer. Men, man har i ökande grad observerat sådant som verkar strida mot detta. Ingen neurofysiologisk forskning har entydigt kunnat påvisa att medvetandets högre funktioner (intuition, förståelse, kreativitet, fantasi, empati, logiskt tänkande, viljan, beslutskraft, ande eller själ) finns lokaliserade i hjärnsubstansen (Hunt, 1995).
En lösning på kontroverserna runt de högre medvetandenivåerna, och kropp-själ-problemet i allmänhet, behöver kanske inkludera ett epitemologiskt skift till att även omfatta utom-rationella sätt att veta (de Quincey, 1994), och kanske inte är möjligt att förstå detta via neurologisk forskning på hjärnan enbart. Vi befinner oss mitt uppe i en revolution i hur vi ska förstå medvetandet (Owens, 1995).
Penfield, en framstående nutida neurofysiolog, upptäckte att medvetandet fortsatte att vara aktivt när patienter sövts, trots hjärnans mycket reducerade aktivitet. Hjärnvågorna var nästan nere i noll, men medvetandet var lika aktivt som i vaket tillstånd. Den enda skillnaden var att medvetandets innehåll var annorlunda. Andra forskare har följt upp Penfields arbete, och har rapporterat om medvetenhet hos medvetslösa patienter (Hunt, 1995) och det börjar komma fler och fler rapporter om att det är möjligt att sänka hjärnbarkens aktivitetsnivå och samtidigt bibehålla medveten uppmärksamhet (Fischer, 1971;West 1980; Delmonte, 1984; Goleman 1988; Jevning, Wallace, & Beidenbach, 1992; Wallace, 1986; Mavromatis, 1991).
Dessa sinnestillstånd är benämnda på olika sätt, som meditativa, transtillstånd, förändrade sinnestillstånd, hypnogogiska, hypnos, autoinlärande (Budzynski, 1986). En bred definition kan vara, att de olika formerna av förändrade sinnestillstånd bygger på att behålla medveten uppmärksamhet i ett fysiologiskt tillstånd av reducerad vakenhet, präglad av en dominans från det autonoma (parasympatiska) nervsystemet (Mavromatis, 1991).
Fysiologiska studier för inte så länge sedan, av starkt hypnotiserbara subjekt eller av sådana som tränat meditation länge, har visat att bibehållen uppmärksamhet under reducerad aktivitet i hjärnbarken och reducerad grad av vakenhet verkligen är fullt möjlig hos utvalda individer, som en naturlig egenskap eller som en inlärd förmåga (Sabourin, Cutcomb, Crawford, & Pribram, 1993).
Fler och fler forskare börjar uttrycka tveksamhet inför neurologernas hjärn-medvetande-modell eftersom den inte ens kan förklara de många frågorna runt våra vanliga upplevelser, låt vara de undflyende frågorna runt mystiska eller andliga upplevelser. Det vetenskapliga stödet för till exempel fjärrsyn räcker för att visa att sinne och medvetande inte är ett fenomen som är begränsat till det lokala rummet (McMoneagle, 1993).
Om sinne-medvetande inte är hjärnan, varför talar vetenskapen om att koppla medvetandetillstånd och mentala förmågor till frekvensen hos hjärnvågor?
Och hur är det möjligt att ljudspår med inbäddad binaural interferens kan förändra hjärnvågorna?
Den första frågan kan besvaras med hjälp av att tala om mätinstrument. Det existerar ingen objektiv metod eller mätinstrument varmed man kan mäta sinnet eller medvetandet.
Sinne-medvetande verkar vara ett område av fenomen som är kopplat både till kroppen och till hjärnans neurologiska struktur (Hunt, 1995). Man kan inte mäta något i detta område med några idag tillgängliga mätinstrument.
Å andra sidan kan man mäta och kvantifiera hjärnans elektriska spänningsnivåer. Nutida vetenskap gillar sådant som kan mätas och kvantifieras. Problemet här ligger i att överförenkla observationerna. EEG-mönster mätta i hjärnbarken är utslag av hjärnans elektroneurologiska aktivitet. Men, hjärnans elektroneurologiska aktivitet är i sig inte sinne och medvetande. EEG-mätningar är därför bara ett indirekt sätt att iaktta sinnets och medvetandets ömsesidiga koppling till hjärnans neurologiska strukturer. Även om detta verkar trubbigt, har dock EEG varit ett pålitlig metod för forskare att göra uppskattningar av sinnestillstånd, baserat på hur EEG-frekvenserna fördelar sig.
Man kan också säga, att vissa EEG-mönster har historiskt kunna tillskrivas vissa specifika sinnestillstånd. Det är rimligt att anta, med den litteratur som finns om EEG, att när ett specifikt EEG-mönster iakttas är det förmodligen ett tecken på att ett visst sinnestillstånd existerar.
Vad gäller den andra frågan som ställdes här ovanför, ljudspår med inbäddad binaural interferens ändrar hjärnans elektrokemiska tillstånd. Detta tillåter sinne och medvetande att skapa andra upplevelser. När hjärnan styrs mot lägre frekvenser och man samtidigt bibehåller sin uppmärksamhet, uppstår ett unikt medvetandetillstånd. Detta tillstånd kallas ibland det hypnagoga tillståndet, "sinnet vaket/kroppen sover".
Styrning med lite högre frekvens kan då leda till hyper-suggestiva sinnestillstånd. Styrning av EEG-tillståndet till ännu högre frekvenser kan ge ökad uppmärksamhet och fokusering som man sedan kan ha nytta av för att prestera optimalt.
Varseblivningen av verkligheten kan också förändras av en förändring av sinnestillståndet (Tart, 1975). Vissa sinnestillstånd kan begränsa verklighetsuppfattningen, andra kan vidga den, göra en mer uppmärksam och närvarande. För det mesta styrs medvetandets tillstånd av en kombination av inre processer och yttre stimuli. Till exempel, medvetandetillstånd kan påverkas av droger, hormonsvängningar, biorytmer (Rossi, 1986; Shannahoff-Khalsa, 1991; Webb & Dube, 1981). Specifika sinnestillstånd kan också vara ett resultat av träning för att anpassa sitt agerande till krävande situationer (Green and Green, 1986).
Synkroniserade hjärnvågor har under lång tid kopplats till meditativa och hypnagoga sinnestillstånd, och ljudspår med inbäddad binaural interferens kan styra hjärnan till sådana tillstånd, och kan också förbättra dem. Effekten kommer ur en fysiologisk process. Varje öra är "hårdkopplat" (så att säga) till bägge hjärnhalvorna (Rosenzweig, 1961). Varje hjärnhalva har sin egen olivkärna (nucleus olivaris, centrum för att bearbeta ljudimpulser), som tar emot signaler från bägge öronen. På detta sätt uppstår två stående vågor med samma amplitud och samma inteferens-frekvens, en i varje hjärnhalva.
Detta betyder att bägge hjärnhalvorna styrs till samma frekvens, och det verkar som att den binaurala interferensen bidrar till att öka synkroniseringen av hjärnhalvorna till varandra, en synkronisering som också iakttagits i meditativa och hypnagoga sinnestillstånd. Hjärnans kognitiva förmågor ökas också av fler neurologiska kopplingar mellan höger och vänster hjärnhalva.
När hjärnan befinner sig i theta-tillståndet återställs natrium/kalium-kvoten. Nivåerna för natrium och kalium i hjärnan påverkar omsomverkan i de kemiska processer som transporterar ämnen till och från hjärncellerna. När hjärnan befunnit sig för länge i beta-tillstånd (full vakenhet) kan natrium/kalium-kvoten få en alltför stor övervikt åt endera hållet. Detta är huvudorsaken till "mental utmattning". Till och med en kort stund i theta (5 till 15 minuter) kan räcka för att återställa kvoten, vilket känns som en mental återställare.
