MEDITATION
Starta med en kort meditation:
Innan du fortsätter att läsa, klicka på någon av bilderna här nedanför,
för att starta en fem-minuters meditation. (Avnjuts bäst i fullskärmsläge.)
När meditationen är klar får du en liten gåva, inspirerad av Thich Nhat Hanh.
___
___
___
(De här fungerar inte på alla smartphones och surfplattor._
Om du får problem, ladda ned den fria browsern Dolphin.)
Fler meditationer, baserade på naturscenerier på video: www.calm.com.
___
___
___
(Finns också för Android.)
Öppna / ladda ned (höger musknapp) Ett Ankare för Närvaro.
Gör en vana att använda dessa övningar regelbundet, dagligen -
öka ditt välbefinnande, ditt mentala fokus och din kreativitet.
Många av metoderna och teknikerna vi använder här på PsykosyntesForum har en meditativ karaktär.
Vi rekommenderar ofta meditation som en bra metod för att öka sitt välbefinnande och självkännedom, eftersom meditation stöttar helandet och integrerandet hos ett fragmenterat psyke.
Vi erbjuder coaching i meditation på individuell basis, och vi erbjuder ett verktyg för att fördjupa meditation, Holosync CD, som använder Hjärnvågsstimulering.
Däremot rekommenderar vi inte någon specifik meditations-teknik eller någon särskild typ av meditation, eftersom detta är något den som funderar på att börja meditera bör utforska själv, för att finna den metod som bäst passar ens individuella behov och personlighet.Men, vi får ofta frågor om hur vi ser på meditation.
Vi har därför skapat denna sida, där vi helt enkelt säger att vår syn på meditation överensstämmer med den som framförts av Jiddu Krishnamurti (1895-1986), och vi ger här ett kort citat ur hans bok The Wholeness of Life (ISBN 0-575-03371-1).
(Spärrad stil i citatet är vår notering.)
Att meditera är en av det viktigaste sakerna vi kan göra i vårt liv;
inte hur vi ska meditera; inte vilket system vi ska använda; inte hur vi planerar in meditationen; snarare är det viktigaste vad meditation är i sig. Att utröna, på ett djupt plan, vad meditation betyder, vilket behov det möter, på vilket sätt det kan vara nödvändigt och viktigt för en själv, och att i detta utforskande lägga alla system, metoder, gurus åt sidan, tillsammans med alla märkliga saker som förekommer i de österländska meditations-traditionerna.
Det är ytterst viktigt att själv upptäcka vad ens Jag egentligen är; inte som teorier och påståenden från psykologer, filosofer och gurus, snarare genom att utforska själva naturen och rörelsen hos ens Jag; genom att verkligen se vad man är.Många verkar inte kunna förstå hur avgörande viktigt det är att se vad man är, i sig själv, som att se sig själv i en spegel, på ett psykologiskt plan; och att därigenom sätta igång en omvandling av ens inre struktur. När man på ett grundläggande plan, djupt nere i sig själv, sätter igång en sådan omvandling eller transformering, så kommer detta att påverka hela mänsklighetens kollektiva medvetande. Detta är ett ovedersägligt faktum, en realitet.
Att sätta igång en grundläggande inre omvandling blir mycket viktig, om man verkligen vill påverka, om man bekymrar sig över världens tillstånd, med all sitt fruktansvärda lidande, förvirring och osäkerhet, med alla sina uppdelade religioner och nationalistiska låsningar, med sina krig och med den ständiga upprustningen, där oerhörda belopp används för att förberede krig, att döda människor med hänvisning till nationella intressen, och så vidare, och så vidare.
Att kunna se vad man egentligen är, är avgörande för att kunna skapa frihet, frihet från allt innehåll i sitt medvetande, innehåll som utgörs av allt som har skapats av tanken. Frihet från allt sådant innehåll, från sina aggressioner och brutalitet, från sin fåfänga och arrogans, från allt som fångar en. Detta är meditation. Att se vad man själv är, är att påbörja en inre transformering. Meditation medför ett slut på all strävan, alla konflikter, inre och därför yttre. Där finns i verkligheten inget inre och yttre, det är som havet, där det finns ebb och flod.
När man utforskar vad man egentligen är, så frågar man sig: Är observatören, jag själv, skild från det jag observerar - på ett psykologiskt plan alltså. Jag är arg, snål, jag är våldsam; är detta skilt från det jag observerar hos mig själv, vilket är vrede, snålhet, våldsamhet? Uppenbarligen inte. När jag är arg finns inget Jag som är argt, det finns bara vrede. Så jag är vrede; den som observerar är den som är observerad. Uppdelningen har fullständigt eliminerats. Observeraren är det observerade, och därigenom försvinner konflikten.
En del av meditation är att fullständigt eliminera all konflikt, inre och därför yttre.
För att kunna eliminera all konflikt måste man förstå denna grundläggande princip; observeraren är inte skild från det observerade, på ett psykologiskt plan. När vrede pågår finns inget Jag, men en sekund senare skapar tanken Jaget och säger "Jag var arg" och därefter uppstår tanken att jag borde inte vara arg. Så, vreden finns där, och sedan Jaget som inte borde vara arg; uppdelningen skapar en inre konflikt. Men, om det inte finns någon uppdelning mellan den som observerar och det observerade, utan det bara finns det som är, vilket är vreden, vad händer då? Fortsätter vreden? Eller tar den slut, fullständigt? När vrede uppstår, och det inte finns någon observerare, ingen uppdelning, så blommar vreden upp och den försvinner - som en blomma, den slår ut, den vissnar och den dör bort. Men så länge man försöker bekämpa den, så länge man försöker motsätta sig den, eller försöker förklara den, så ger man den liv. När observeraren är det observerade, blommar vreden upp, växer, och ebbar ut, på ett naturlig sätt - och därför finns där ingen psykologisk konflikt i det.
Att leva är att agera; att agera utifrån något som motiverar en, utifrån ett ideal, utifrån ett handlingsmönster, eller utifrån en vana eller en tradition, och oftast utan att reflektera. Ett medvetande som befinner sig i ett meditativt tillstånd kommer att försöka utforska vad agerandet står för. Problemen i våra liv bottnar oftast i konflikter, och i att dessa föder ett neurotiskt agerande. Att eliminera konflikt är därför att eliminera neurotiskt agerande, det är därför viktigt att man har ett friskt psyke, ett psyke som inte hela tiden fångas in av övertygelser, rädslor och så vidare.
Hur agerar man, i enlighet med vilken princip, i vilket sinnestillstånd agerar man?
Oftast agerar vi utifrån minnen, minnen som har skapats av tankemönster, som har skapats av vanor och daglig rutin. Man agerar utifrån minnen av vad som känts bra; eller man agerar utifrån de ideal man bestämt sig att följa, eller som man har ambitionen att följa. Olika handlingsmönster finns och vart och ett av dessa är ofullständigt, fragmenterat, inget av dessa mönster är holistiskt - "Jag är en affärsman, men när jag kommer hem älskar jag mina barn, men när jag gör affärer då älskar jag ingen för då är vinst prioriterat, etc, etc. Jag har en hög utbildning, eller jag är konstnär, men mitt liv - trots att jag är en skicklig konstnär - är solkigt, jag själv är elak, snål, vill ha pengar, bekräftelse, berömmelse."
Ens handlingar är motsägelsefulla, fragmenterade och ett fragmenterat agerande leder obönhörligt till konflikt, på ett psykologiskt plan. Existerar agerande utan konflikt och som inte medför ånger, misslyckande, ingen känsla av frustration; existerar agerande som är helt, harmoniskt, tillräckligt, ett agerande som inte tillhör ett särskilt område i motsättning med något annat område? Man måste se vad man faktiskt gör, hur man lever ett motsägelsefullt liv, där man agerar motsägelsefullt och därför skapar konflikt. Man måste bli medveten om detta. Och om man är fullständigt medveten, vad händer då?
Antag att jag lever med ett motsägelsefullt agerande och du säger åt mig: "Var medveten om det." Jag kanske frågar "Vad menar du med att vara medveten om det?" Det är inte möjligt att vara medveten så länge du säger: "Jag gillar det sättet att agera, det vill jag fortsätta med; men hjälp mig att undvika det här sättet att agera." Detta är inte att vara uppmärksam; detta är att välja särskilda handlingsmönster som verkar vara bättre, känns tryggare, ger mer, och så vidare. När man väljer är man inte fullständigt uppmärksam. Om man är fullt medveten uppstår inget problem. Då agerar man kontinuerligt, utan tankeavbrott och därför holistiskt.
När man ska ta reda på vad meditation är, kommer allt man lärt sig att tänka på runt meditation att vara ett hinder för utforskandet. Man måsta vara helt fri gentemot alla psykologiska auktoriteter. Vad behövs för detta utforskande? Är det förmågan att koncentrera sig, är det uppmärksamhet eller är det medvetenhet? När man koncentrerar sig, är hela ens energi fokuserad på något särskilt, man hindrar alla störande tankar och lägger dem åt sidan. När man koncentrerar sig gör man motstånd. För att vara uppmärksam på sina tankar krävs ingen koncentration, man väljer inte ut någon särskild tanke att vara uppmärksam på, man är bara uppmärksam. Från denna uppmärksamhet kommer medvetenhet.
I medvetenhet finns inget centrum från vilket man är medveten. Detta är oerhört viktigt att förstå, för detta är mediationens essens. När man koncentrerar sig gör man detta utifrån ett centrum från vilket koncentrationen går, mot en bild eller en idé eller någon slags inre varseblivning, etc; man måste därvid använda energi för att koncentrera sig, för att mota ut störande tankar, för att bygga upp en skyddande vägg mot annat och därigenom uppstår en inre konflikt. För att fullständigt kunna eliminera denna konflikt, bli uppmärksam på alla tankar utan att välja ut någon speciell; då finns inga motsägelser, inget motstånd mot någon särskild tanke. Ur denna kommer uppmärksamhet, att vara uppmärksam på hur tankarna rör sig och förändras. Utifrån denna uppmärksamhet kommer sedan medvetenhet. När man är medveten om något, på ett grundläggande sätt, finns inget centrum, då finns inget Jag.
När man är helt medveten - om man kommit så långt - är man fri från alla tankemönster och dess rädslor, smärta och oro; detta är grunden. Innehållet i ens medvetande har tömts, medvetandet har befriats. Meditation är att tömma medvetandet på innehåll. Detta är meningen med och den djupaste grunden i meditation, tömmandet av allt innehåll - tankarna upphör.
Meditation är en medvetenhet där man inte registrerar något. Normalt registrerar hjärnan allt som pågår, ljud, ord som yttras - den registrerar som en bandspelare.
Är det möjligt att få hjärnan att bara registrera det som är absolut nödvändigt?
Varför ska jag registrera en förolämpning? Varför? Varför ska jag registrera smicker? Det är onödigt. Varför ska jag registrera att någon försöker såra mig? Onödigt.
Därför, registrera bara det som är nödvändigt för att du ska kunna fungera i ditt dagliga liv - vare sig du är tekniker, författare, eller annat - men på ett psykologiskt plan, registrera inte något. I ett meditativt tillstånd registrerar du inget på ett psykologiskt plan, ingen registrering sker utom det som behövs för att leva på ett praktiskt plan, att gå till kontoret, att arbeta i fabriken, och så vidare - inget annat.
Ut ur detta kommer en fullständig tystnad, för att tankarna har slutat - utom för de tankar som verkligen behövs för att fungera på ett praktiskt plan. Tiden har upphört och man finns och agerar på ett fullständigt annorlunda sätt, i en inre tystnad.
Religion får nu en fullständigt annan betydelse, eftersom tidigare kom religion ur tanke. Tanken har skapat de olika religionerna och därför är alla religioner fragmenterade och varje fragment har delats upp i många olika riktningar. Allt detta kallas religion, och omfattar också trosföreställningar, förhoppningar, rädslor och en längtan efter att kunna uppleva trygghet i en annan värld och så vidare, och allt detta är resultatet av tankeprocesser. Detta är inte religion, detta är bara resultatet av tankeprocesser som kommer ur rädsla, hopp, försök att finna trygghet - en i grunden materiell process.
Men vad är då religion? Religion är utforskandet, att med fullständig medvetenhet, med all sin energi, söka det heliga, att upptäcka det som är heligt. Detta kan bara ske när man är fri från det ständiga oväsendet av tankar - när tankar och tiden upphört, på ett inre psykologiskt plan - men där man inte slutat kunna använda sin kunskap i tillvaron, där denna behövs för att man ska agera med kunskap. Det heliga, det absolut värdefulla, vilket är sanningen, kan bara finnas i medvetandet där fullständig inre tystnad råder, när hjärnan har placerat tankeprocesserna där de hör hemma. Ur denna fullständiga inre tystnad kommer det heliga fram.
Tystnad kräver utrymme, den kräver en inre rymd i medvetandets hela struktur.
I vårt medvetande finns normalt ingen inre rymd, eftersom det är fullt av oro och rädslor - som pladdrar, pladdrar, pladdrar. Där tystnad råder, där finns en oändlig, tidlös rymd; bara där finns möjligheten att möta det som är evigt, heligt.
Läs mer om och av Krishnamurti: Gå till vår sida om Bokus, sök på Krishnamurti.
Du kan också utforska den officiella hemsidan för J. Krishnamurtis material.
Bok för nattduksbordet: Book of Life.
Titta på en YouTude-video, där Jiddu Krishnamurtis talar om meditation:
